Välkommen till Agnetas Blommor & Bin och Fårmors Rehab
Agnetas Blommor och Bin startade 1989 med handelsträdgård och biodling i den lilla natursköna byn Vomb i Skåne. Biodling var min man Peters dröm och jag tänkte som så att om vi nu skulle ha hundratusentals bin i trädgården gick jag också nybörjarkursen i biodling av ren självbevarelsedrift. Bina visade sig dock vara väldigt trevliga och facinerande små varelser och den egna honungen en ren delikatess.
I handelsträdgården odlade jag ettåriga trädgårdsblommor typ tagetes, lobelia, penséer, petunior och alla aldra som hörde våren till. Vårarna blev hektiska då både biodlingen och plantorna behövde som mest skötsel under denna tiden.
Jag har alltid haft ett stort djurintresse så det dröjde inte länge innan de första Skånska Blommehönorna kom. Den tofsprydda blommehönan fanns bara kvar i en by i Skåne och det var Vomb och det var dessutom hos vår granne de hittades många år tidigare så för mig var det en självklarhet att det var just denna variant av Blommehöns som skulle bo hos oss. Blommehönsen var jättetrevliga och känslan att gå ut i hönsgården och samla upp äggen innan frukost är obeskrivlig. Det finns inga godare ägg.
Fårmors Lammfällar
Vi säljer sedan en tid tillbaka alla lammfällar och allt hantverk under firmanamnet Fårmors Lammfällar. Fårmor syr för hand och eftersom alla fällar är olika så blir detta ett unikt hantverk. Vi har öppet efter överenskommelse per telefon.
070-584 14 25
agneta@agnetasblommorobin.se
Certifierad och Maedi-Visna Fri Gutebesättning
Gården som ligger i natursköna Vomb är på 100 hektar med ett fårhus på 300kvm byggt 2002. På gården bor 220 gutetackor, 5 gutebaggar, en vakthund, två vallhundar, tre katter och sist men absolut inte minst en lama.
Katterna
Mina tre kattungar är döpta efter Afrikas stora katter, lejon, gepard och leopard. Jag valde deras swahili-namn för jag tycker de är så vackra.
Lejon är stora, majestätiska och kraftfulla. De har inga fiender på den afrikanska savannen. Geparden är snabbast (över 100km i timmen) men måste alltid vara vaksam speciellt för lejon eftersom lejon dödar geparder om de får en chans. Leoparden klättrar gärna i träd och bär även upp sina byten i träden för att få ha dem ifred. En leopard som väger 60kg kan bära upp ett byte som väger 60kg i ett träd. Imponerande eller hur?
Vi börjar med Simba (lejon). Simba är störst och har mest värdighet. Han sitter gärna och iakttar. Han tycker mycket om sin bror Duma och de två är aldrig långt ifrån varandra. Han är lugn och stabil men också lekfull. När jag väger lamm sitter han bredvid och tittar i timmar.
Duma (gepard) är lite försiktig av sig. Han var jätterädd när jag köpte honom men har succesivt blivit tamare. Han är mycket lekfull och är snabb och smidig när han leker. Oliver ligger bara 50cm bort så Duma har blivit mycket modigare sista tiden. Han sover gärna mitt i stallet trots att där finns gott om ställen att gömma sig.
Chui (leopard) är flickan i gänget. Hon är mycket social och kelen. Spinner hela dagen och är söt som ett smycke. Hon lindar pojkarna runt sin lilla feminina tass. Hon är alltid på språng, snabb som vinden och full av upptåg. Det tog 60 försök innan jag lyckades fånga henne på bild.
Charlie, Ami och Måns
Agnetas Blommor & Bin startade 1989 med handelsträdgård och biodling. Verksamheten utökades med Skånegäss, Mysk-ankor och Skånska Blommehöns 1990. Krav-godkännandet kom 1994 på fågelproduktionen och 1995 kom Gutefåren in i bilden. År 2000 avvecklades fåglarna, biodlingen och handelsträdgården och vi blev en renodlad fårgård.
Gårdens bilar är ett kapitel för sig.
Subaru pick-up 1988 års modell
Peter (min man) har köpt Fårmor-registreringsskylten till mig och min systerdotter Jenny Ekdahl har målat motivet på motorhuven.
Jeep Grand Cherokee 1993 års modell
Jenny Ekdahl har återigen målat en fantastisk bild på motorhuven, jag har sytt guldgardiner som solskydd till hundburarna. Firmatrycket på sidorna är naturligtvis även det guldfärgat och matchar fälgarna perfekt.
Får-åren i sammanfattning
2010
Torkan slog till för tredje året i rad!!! Jag hade det lite på känn när vi kom in i juni och regnet som varit ganska frikostigt under maj månad helt upphörde. Lyckades rädda en hyfsad förstaskörd där jag köpte ensilage på rot av grannen och bärgade en hel del själv på mina fält. Kände mig ganska nöjd och lugn inför vintern eftersom balantalet var tillräckligt stort för att räcka under kommande vintermånader. Lyckan blev dock kortvarig när vi kom in i juli månad och fortfarande inget regn i sikte. Det var bara att börja ta av ”vinterbalarna” och ge tackorna ensilage för nästan allt bete hade torkat bort. De få regndropparna som föll under augusti gjorde varken till eller ifrån i beteshagarna och det blev heller inte många ensilagebalar som kunde skördas i slutet av september. Det blev tredje året i rad som jag fick köpa ensilage av mer lyckligt lottade KRAV-bönder. Det hela är ju ännu mer retsamt när det varit skyfall och källar-översvämmningar i de flesta byarna runt oss när vi inte fått en regndroppe. Känslan av maktlöshet att stå på sin kruttorra mark och se svarta regnmoln 5km bort över nästa by är överväldigande. Jag hade välkomnat 30-50mm regn över mina sandiga marker medan det för bönderna i grannkommunerna som drabbades blev katastrof med översvämningar och förstörda skördar. Nu har jag bara en önskan och det är att det regnar 30mm tre gånger i månaden denna sommar. Ni solälskare får överleva tre regndagar i månaden och jag som är regnälskare får överleva 27-28 soliga dagar i månaden. Håller tummarna!!!!!!!!
2009
Detta måste bli torkans år. Förra året passar också in i denna profil men åren var lite olika. 2008 fick jag en usel förstaskörd 10 balar där det normalt blir 100 medan andraskörden blev bra. 2009 däremot fick jag en normal förstaskörd och ingen andraskörd. Jag får bara två skördar så det jag kallar andraskörd skördas när bönder med bättre marker tar sin tredje eller i vissa fall fjärde skörd dvs i slutet av sept eller första halvan i oktober. Jag har fått köpa ensilage av andra mer lycksamma KRAV-bönder med överskott att sälja och det är ju inte meningen utan jag skall vara självförsörjande på foder är det tänkt. Nu har jag sedan 1 januari i år dubblat min mark och är nu ”storbonde” med 100 hektar mark eller 200 tunnland för er som kan det begreppet bättre. Ett hektar är 10.000 kvadratmeter (mellan 10 och 15 villatomter). Nu hoppas jag att även om torkan slår till för tredje året i sträck (vilket jag hoppas och ber att så inte skall ske) så skall jag ha vinterfoder och bete till mina djur. Tankarna drar till historien om Egypten och 7 års missväxt och 7 års frodig skörd, hoppas att det inte är så illa.
2008
Detta år måste bli Rehab-året. Vi hade förmånen att deltaga i ett pilotprojekt som heter Grön Rehab på landsbygden i Skåne. Projektet startades av LRF och övriga inblandade var Region Skåne, Vårdcentralen i Skurup, Länsstyrelsen, en forskare från Kristianstad Högskola och två gårdar, dels Humlamadens Rehab och dels vi, Fårmors Rehab. Vi tog under två 8 veckors perioder, en på våren och en på hösten, emot patienter med olika former av utmattningssyndrom, ångest och smärtproblematik på våra gårdar. Vi kallade dem deltagare när de var hos oss och de fick under fyra timmar per dag tre dagar i veckan vara med i det dagliga arbetet på gården. Det var fantastiskt att se hur de efter bara två veckor fått mer ork och lite färg på kinden, gladare blick och ökande initiativförmåga. Arbetet med djuren engagerar och entusiasmerar och man känner tillfredställelse för varje färdigt jobb. Vissa jobb lite större och andra lite mindre. Projektet gick över förväntan och nu planeras för en fortsättning i mycket större skala. Går allt förarbete som det skall kan vi förhoppningsvis vara igång till hösten 2011. Låter långt dit men tiden har ju en förmåga att gå ganska fort ibland. Längtar redan.
2007
Årets lammning var den bästa någonsin, dels var tackorna i god kondition vid betäckning vilket resulterade i många lamm, dels lammade mellan 4 och 8 tackor om dagen vilket är ett bra tempo för att jag skall hinna med och bära in och ta hand om de små familjerna. Det är ju lite pyssel med varje familj, kolla juver, öronmärka, ge lammen selen, väga lammen inom 24 timmar, föra in allt på listor i stallet och i datorn när jag kommer hem. De 22 tackorna som för tillfället står i lammboxarna skall ha mat och vatten 2-3 gånger dagligen och alla andra tackor skall ju också ha mat och vatten. Lamningar skall övervakas så att allt är normalt och att ingen kidnappar någons unge. Min besättning blev Certifierad och Maedi-Visna Fri vilket gjorde att livdjursförsäljningen kom igång ordentligt. Det är ju alltid ett nöje att sälja avelsdjur. Jag mönstrar ju och räknar fram lammindex så att köparna verkligen får de bästa djuren. Jag behöll livdjur själv också och är nu med mina 190 tackor nära målet 200-220 tackor. Det når vi 2008.
2006
Detta år måste bli de extrema vädrens år. Vi börjar med en extremt snörik vinter. Första snöstormen kom i ärlighetens namn redan annandagen 2005 men de andra två hör till 2006. Vi hade snötäcke ända fram till sista mars. Många dagar pulsade jag i snö upp till halva låret för att komma till djuren. De dagarna var uppfartsvägens 300 meter låååånga. Vintern följs av en kall och regnig vår. När vi kommer in i juni blir det värme och torka. Till midsommar hade stora delar av mina nysådda vallar dött av torkan. Torkan fortsatte ytterligare 5 veckor. De plantor som inte var döda vid midsommar var bruna och knastertorra i början av juli. Lammen fick hålla tillgodo med ensilage och det uppskattades inte. Augusti bjöd på regn och inte i några måttliga mängder. En bra bit över 300 millimeter. På mina sandiga marker gick det bra men för andra med mer lerjord blev läget snabbt katastrof. Säden ruttnade på fälten och halmen skall vi inte prata om. Den grådaskiga stråsamling som finns i balarna kan inte kallas halm. Hösten blir ovanligt varm och regnrik och redan blöta fält svämmar över. Vintern, ja vintern var blev den av???? I skrivande stund (18 februari 2007) har den fortfarande inte visat sig.
2005
Jag har funderat mycket hur jag skall sammanfatta detta år. Dels är det ett sorgens år. Vi förlorade vår fantastiske ridgebackhane Djambo i februari och i slutet av december även vår fine vaktande ”isbjörn” Nanook. Ofattbart att mista två så unga hundar så nära inpå varandra. Det har även varit kunskapens år. Jag har haft turen att få en lammuppfödarkollega på mycket nära håll. Vi bor grannar i Vomb, har djuren nära varandra och är bägge två KRAV-uppfödare. Det dagliga utbytet av erfarenheter och tankar, delad glädje och sorg, hjälp när det behövs, samköp för bättre priser o.s.v. är ovärderligt. Vi har olika bakgrund och kompletterar varandra mycket bra vi brukar kalla oss praktikern och teoretikern där jag är praktikern.
Nanook och Djambo gillade varandra och lekte så fort tillfälle gavs. Att se dessa båda herrar i 45-kilos klassen brottas var en ren njutning. Det var aldrig en sur min utan det var ren glad lek.
Jag kallade dem för ”Hökarängens Slalomklubb”. Ni som sett Lasse Åberg film om skidsemester vet precis vad jag menar. Det var ett gäng ungdomar som stormade ner för skidbackarna i hög fart och till hög musik och välte allt och alla i sin väg.
Nanook var jätteintresserad av Olivers vallning. Ofta placerade han sig så han kunde stoppa flocken när Oliver försökte driva dem. Han förstod ju inte syftet och allt som hade med ”hans” tackor att göra som han inte förstod skulle ju stoppas till varje pris. Det blev därför ofta koppel för den vite herren när vi vallade.
Oliver koncentrerar sig helt på tackorna trots att Hökarängens Slalomklubb ”apar” sig bakom honom.
2004
Detta år är utan tvekan rymningarnas år. Det började med att tackorna upptäckte de goda örterna i mina nysådda vallar och bara måste dit och smaka, 6 hårt spända eltrådar med 8.500 volt var inget större hinder. Flytt till ny hage med nytt bete var helt ointressant, de staketen var bara ett extra hinder på vägen till godsakerna. Det var bara nysådden som var intressant. Jag tror att det hela sedan urartade till att alla staket bara skulle forceras oavsett vad som fanns på andra sidan. Grannens fårnät med taggtråd på insidan, kompletterat med mina tre eltrådar på min sida var ett enkelt hinder. Stort hål i fårnätet, tre sprängda taggtrådar och tre söndriga eltrådar var vad utbrytardrottningarna lämnade efter sig. De figurerade i Radio Malmöhus ett par gånger eftersom de var ute och betade längs kanten på riksväg 11 och varje gång telefonen ringde så undrade jag vad de hade ställt till med nu. Det var en mycket frustrerande sommar. Nackdelen var att även lammen lärde sig denna ovana så när de kom till sitt årliga lammbete där inget lamm någonsin har rymt så tryckte de sönder staketen redan första natten och besökte grannen. Jag lagade staket och hämtade hem lamm dagligen. Hagen är ungefär 700 meter lång och lammen delade upp sig i grupper så när ena grannen ringde och sade att mina djur var hos honom och jag gick dit och hämtade hem dem och lagade staketet så ringde grannen i andra ändan och hade en annan grupp hos sig. Fördelen var att Oliver fick arbeta jättemycket och det tyckte han var kul. Till sist var staketet runt hagen lagade så att lammen stannade där de skulle vara. Hagen är 25 hektar stor med massor av varierat bete så rymmandet var bara för skoj skull. 2004 bjöd också på mitt livs bästa lamning och mitt livs första vallsådd men allt bleknar p.g.a. alla rymningar. Det har även varit rymningarnas år i svenska fängelser så det har kanske varit någon sorts ”äventyrspulver” i inandningsluften i år.
2003
Detta år är staketbyggandets och projektens år. Jag inhägnade 14 av de 25 hektaren med mellan 4 och 6 eltrådar beroende på lammens ålder när hagen skulle användas. Projekten tog både tid och energi även om de var både intressanta och lärorika. Projekten gick ut på att hitta alternativa behandlingar för fårens värsta parasit den stora magmasken (haemoncus). Vi gjorde tre försöksgrupper bestående av 10 tackor och 18 lamm per grupp. Grupp ett var en kontrollgrupp, grupp två utfodrades dagligen med en rovsvamp (Dudingtonia flagrans). Grupp nr tre fick en kopparampull ner i vommen och tanken var att kopparn som långsamt utsöndrades skulle göra miljön otrivsam för haemoncus-masken. Koppargruppen hade bäst resultat.
2002
Detta år är nybyggets år. Förhandlingarna med kommunen började i februari och mitt fina nya fårhus stod inflyttningsklart den 29 november. Bygget påbörjades i mitten av oktober. Jag ägnade hösten åt att spika panelen på väggarna och att sätt upp vindväven för att få ner byggkostnaden (mitt arrende skulle vara viss procent på byggkostnaden). Högerarmen var lite mör efter 90.000 hammarslag. Huset måste vara färdigt och alla djuren på plats senast 29 november för då skulle Peter och jag åka på en långhelg till London. Allt tog längre tid än beräknat så det blev lite tajt mot slutet. Jag trodde inte att jag skulle hinna bli klar i tid men klockan 14.30 den 29 november var sista fåret på plats och jag åkte hem för att duscha och packa och klockan 15.30 satt vi i bilen på väg till Svågertorp för att ta tåget till Kastrups flygplats.