Satchmo's Ymer
I somras när jag fick reda på att Satchmo´s Etra skulle paras beställde jag direkt en hane. Mina önskemål var en liten, alert hane. Han föddes 6/3 2008 som nummer 5 i en syskonskara på 8 valpar. 3 hanar och 5 tikar. Först kom det 4 tikar och sedan föddes Ymer som första och minsta hane. Ymer fick blått halsband och kändes som min valp redan från födsel. Visst finns där viss likhet med en flodhäst vid en veckas ålder.
Matdags var ganska kaotiskt. Valparna visade tydligt att torrfoder var det godaste de smakat, alla åt huller om buller. Varenda molekyl konsumerades på några minuter. Efter maten är det dags för en tupplur och det blir som vanligt en valphög. Det där med värme och närhet är ju så viktigt för en liten valp. Mamma Etra var ständigt närvarande och som extra bonus fanns även mormor Norvege (Olivers mamma) som bara äääälskar valpar. Det absolut sötaste på beauceronvalparna är baktassarna med dubbel-sporrarna det ser nästan overkligt ut.
Min lamning startade 9 april så jag var tvungen att definitvt bestämma vilken valp jag skulle ha innan de fyllde 5 veckor. Ymer kändes som sagt som min redan från födsel och ju mer jag såg av honom desto säkrare blev jag. Sista besöket innan lamning led mot sitt slut och alla valparna hade gått och lagt sig i en stor Bia-bädd i hallen. Jag stod och tog på mig skorna när en valp reser sig ur valphögen och kommer fram och sätter sig hos mig, det var Ymer!!! Det kändes precis som att han i det ögonblicket valde mig lika mycket som jag hade valt honom. Alla de andra valparna sov på rosenörat. Ymer satt och tittade tills jag stängde dörren. När vi hämtade honom var det full fart på alla valparna och de hade vuxit jättemycket på de tre veckorna jag inte hade sett dem. Vi satte oss vid köksbordet för att klara av pappers-exercisen och då kom Ymer gående och lade sig vid mina fötter. Medan syskonen lekte för fullt låg han där och sov. Vi satt nog vid bordet en timme och han låg vid mina fötter hela tiden. När vi kom hem fick han bekanta sig med Oliver, Elliott och Cisca och det hela gick jättebra.
Ymer är en livlig och trygg valp med en härlig inställning till livet. Glad och frimodig även i nya situationer och mjuk och lyhörd för mina önskemål. Elliott har arbetat heltid som barnvakt och sparat mycket tid åt mig. Han har haft en ängels tålamod med de sylvassa valptänderna. Oliver och jag tycker att det är ganska skönt för vi blir inte bitna så mycket. Ymer vill gärna ha saker i munnen och han håller med hela munnen. Ännu har han inte så mycket styrning på sin svans utan den hänger ofta bara och slänger när han far fram som en liten svart ”duracell-kanin”. Han har en vidunderlig förmåga att få in saker i munnen. När man skall lyfta honom får man med t.ex en sko som han snor i förbifarten, eller halva mattan som tänderna på något konstigt vis bara fastnade i. Peter hade en rolig stund när han skulle ta ifrån honom en stor svart plastsäck ute i trädgården, när han fick loss munnen fastnade tassarna och när han fick loss tassarna fastnade munnen igen. De höll på en stund innan valp och säck var skilda åt. I ärlighetens namn var det nog jag som hade roligast där jag stod i fönstret och tittade.
Det där med ”kisseriet” är en historia för sig. Han har varit jätteduktig med att kissa och bajsa ute men han glädjekissar. Om han inte är precis nykissad och du kallar på honom inomhus blir det en våt fläck under honom. Han är rätt konstnärligt lagd av sig och kan kissa i rosetter. Det är lite olika design på dem men visst har var och en sin charm. Skall jag beskriva min lilla hund i dagsläget har jag en inkontinent liten valp med ”kardborre-käft” (allt fastnar) och disktrase-svans (den bara hänger och slänger). Hahaha.
Ymers äventyr
Vecka 1
Redan första dagen fick han både åka traktor och träffa tackorna. Han fick sitta innanför min fleece-tröja när vi åkte traktor och det tyckte han var helt OK. Jag band ett bal-band i midjan och drog upp blixtlåsen så han satt som i en kängguru-pung bara hans huvud syntes. När vi hoppade ur traktorn och han nästan ramlade ur tog han det med fattning. Växlingarna var dock inte så roliga för då trycktes han mot ratten och det uppskattade han inte. Dagarna som följde blev det mycket traktoråkande så han vande sig även vid växlingarna. Tackorna var ett kapitel för sig. Första dagen studsade han glatt in i stallet efter mig plötsligt fick syn på alla tackorna som stirrade på honom. Han tvärvände och rusade ut ur stallet så fort hans korta små ben bar honom. Detta var ju mitt i lamningen och jag satt och sondmatade ett litet lamm och kunde inte hjälpa honom. Oliver däremot såg vad som hände och gick ut på gårdsplanen och hämtade honom. Med nospuffar och blickar fick han Ymer in i stallet igen. Från den stunden har Ymer alltid varit mitt i varje arbetssituation. Öronmärker jag lamm ligger han under lammet mellan mina ben, lagar jag staket ligger han på tråden medan jag försöker dra ut den. Det blir lite extra trassligt som ni förstår. Går jag in i en box till en tacka ligger han utanför och väntar även om tackan tittar surt på honom och hotar att stånga honom är han helt oberörd.
Vecka 2
Vi skulle valla tackor och lamm från stallet till beteshagen. Jag satte koppel på Ymer så han inte skulle komma bort i det allmänna kaoset. Det var 100 tackor och 150 lamm och tre vallhundar. Förutom Oliver var det Stinas hundar Trofast och Skurken. Ymer hade gått i koppel några minuter dagen innan för att vänja sig och det gick bra. Ljudnivån när man vallar nylammade tackor är ganska påfrestande. Tackorna bäar för att hitta sina lamm och lamm som är av med mor bäar för att bli hörda. Det är dessutom så att när en tacka hör att någon annan är av med sin unge så måste även hon bäa. Det slår med andra ord nästan lock för våra öron med allt oväsen. Mitt i denna röra skall hundarna höra våra kommandon så hela gruppen går åt rätt håll. Jag kunde ju inte ägna någon tid åt Ymer utan för hans del var det bara till att hänga med. Vallningen tog en timme trots att det bara var 500 meter. Det var trötta hundar och nöjda tackor när vi äntligen kom fram till hagen. Ymer hade hängt med bra även om han några gånger försökte komma ur kopplet. Han var aldrig rädd utan tog det hela med jämnmod. När jag tog av kopplet och vi gick hem till stallet igen var han rejält trött, de små korta benen bar honom knappt. Det var nog mer mentalt än fysiskt tror jag.
Vecka 3
Hans intresse för att äta fårbajs med och utan halm började direkt. Jag tänkte att det skulle lugna ner sig om jag inte gjorde någon affär av det men så blev det inte. Han åt mindre och mindre mat och mer och mer fårbajs. Till sist såg han ut somTwiggy, jättesmal med andra ord. Hans lilla mage var rund som en fotboll av halm och fårbajs så där fanns inte plats för torrfoder när jag serverade måltiderna. Jag insåg att något måste göras och köpte en bilbur till honom. Nu fick han vara i den när jag jobbade i stallet, sedan fick han vara med när vi var ute. Det gick jättebra. Han lade sig i buren och somnade. Sakta men säkert började han äta mer valpfoder och fotomodellsdagarna var över.
Vecka 4
Vi hade studiebesök i stallet. Det var 25 små dagisbarn som skulle bekanta sig med mina tackor och lamm. Vi började med en liten vandring ner till storkhägnet och Ymer fick gå i koppel. Vi stannade ett par gånger på vägen och hälsade på Ami, Charlie och baggarna. Varje gång vi stannade flockades barnen runt Ymer som tog det hela med ro. Han ville ju gärna prova sina vassa fina valptänder på barnen så det gällde att se till att han hade någon leksak eller pinne i munnen hela tiden. Jag var stolt över honom. Han var glad, positiv och vänlig trots många oväntade klappar. Det går ju lite vilt till med så många och små barn.
Vecka 5
Stina (som arbetar hos mig med Rehaben) och jag skulle träffas och prata jobb. Hon bor precis som jag i Vomb så Ymer och jag traskade genom byn. Han går bra i koppel nu och jag använder mig av Ceasar Milláns filosofi att flockledaren går först så han får finna sig i att gå bakom mig när vi går. Det går jättebra även om han naturligtvis glömmer sig ibland. Stina har två Bordercollies. Trofast som är en distingerad gentleman på 7,5 år med stor värdighet och som inte leker med valpar och Skurken som är bedövande vacker 18 månader och gärna leker med valpar. Ymer och Skurken fann varandra direkt och Skurken anpassade leken efter Ymers förmåga. Det var lite brottningslek och lite jaktlek. Jaktleken gick ut på att de sprang runt Stinas hus. Först kommer Skurken runt hörnan sedan kommer ingenting och sedan kommer ingenting och sedan kommer Ymer så fort de korta benen bär honom. Skurken som är ett under av vighet och snabbhet kommer runt huset som en virvelvind och ett halvt hus senare kommer Ymer i lite klumpig men målmedveten galopp. Skurken väntade varje varv in sin lille lekkompis med en min som visade att han inte riktigt förstod varför hans kompis inte kunde skynda sig lite.
Vi lät dem hålla på, jag ville se hur mycket arbetsmotor det var i Ymer. Det jag såg gladde mig mycket för trots att han var rejält trött gav han aldrig upp ibland låg han mer än 3/4:s hus bak men kom varje gång fram runt hörnan. Han kunde ju lika bra lagt sig och givit upp men icke. Jag vill ja ha en hund som har arbetsmoral. Oliver ger ju aldrig upp så länge jobbet inte är klart. Det verkar som om Ymer blir likadan.
Vecka 6
Mamma har flyttat och Lena min syster och jag skulle packa och flytta det sista från hennes lägenhet. Ymer fick givetvis vara med. Han studsade glatt in på mammas parkettgolv och undersökte sin omgivning noggrant. Sååååååååå mycket roligt för en liten aktiv valp. Skor och handväskor, påsar och kartonger, kuddar och blomkrukor. Allt eftersom Lena och jag packade lådor och papperskassar så tömde Ymer ut innehållet på golvet igen. Han hade hur kul som helst och Lena och jag skrattade. Lenas handväska ( som väger ungefär 4kg) släpades över golvet otaliga gånger och den tomma papperskassen som låg i hallen bara måste han hoppa på varje gång han passerade den. Galgar var vansinnigt roliga leksaker för att inte tala om handukarna som vi lindade om de mer ömtåliga föremålen. Lena och jag gick ner och handlade glass och då upptäckte han alla små pilfinkar som hoppade på marken. När det skulle kissas på gräsmattan hittade han kaninlortar så det tog lite tid att kissa. Han hade med andra ord en fantastisk dag och gjorde med sina glada upptåg min och Lenas dag mycket roligare än den varit utan honom.
Jag kan berätta att han sov i många timmar när vi kom hem.
Vecka 7
Nu tyckte jag det var dax att prova på fårvallning. Jag tog Oliver och Ymer med mig in i hagen. Ymer tyckte det var rena paradiset, massor med fårbajs!!!! Jag lät honom äta och gick med Oliver för att samla fåren. Flocken är ju stor 400 djur både tackor och lamm. Ymer följde med oss och blev mer och mer intresserad allt eftersom han såg att fåren flyttade på sig. Han slutade att äta och började följa med Oliver. Oliver samlade dem och började driva. Jag valde fråndrivning så hundarna och jag var på samma sida. Tackorna drar sig ju inte för att attackera hundarna om de känner sig eller sina lamm hotade och jag ville inte att Ymer skulle bli stångad. Jag lät hundarna springa på i några minuter och flocken vandrade sakta. Ymer fick göra några undanmanövrar när någon tacka hotade honom men han tappade inte fokus utan hängde bra med Oliver. Även om han mest sprang med fokus på Oliver så var han vaken för tackorna och det kändes bra. Bajsätandet var helt ointressant efter vallandet. Skönt.
Vecka 8
Veterinärbesöken har varit toppen. Vi har ju tur för vår veterinär äger en bror till Ymer. Brodern Yorick var största valpen i kullen och hade grönt halsband. Det blir ju naturligtvis en stunds lek när det är dax för vaccinering. Jag vaccinerar även mot rabies med förhoppning om franskt vallhundsprov och utställning. Oliver åkte ju till Frankrike och kom hem med fina meriter och jag har även den förhoppningen med Ymer.
Vecka 11
Tackorna skulle vallas in i nästa hage och jag tyckte att det var ett lagom jobb för Ymer. Han har ju vallat med Oliver tre gånger nu och jag ville se vad han gjorde när han fick eget ansvar. Flocken består ju av c:a 400 djur vilket betyder att även om han skulle bli vild och jaga så springer inte djuren så mycket. Vallar man på 5 djur blir det ju mycket mer spring. Det var dessutom dallrande hett så ingen hade ju någon störra lust att röra sig fort. Oliver fick sitta i bilen så att Ymer fick vara helt ensam. Vi började att gå runt flocken som snällt började vandra i rätt riktning. När han rundade små flockar typ tre tackor med lamm sprang fåren och då stannade han till och väntade till de lugnade sig och fortsatte sedan. På några minuter hade vi samlat flocken och fått dem att tåga in i den nya hagen. Gissa om jag var stolt över min duktiga valp. Drygt 4 månader och flyttar mina obstinata tackor som dessutom har lamm. Lovisa hotade honom men han bara stannade och vände bort huvudet och då lunkade Lovisa snällt in i flocken igen. Waou.
Vecka 12
Det var dax för första utställningen. Jag tycker att utställningar är ett ypperligt sätt att miljöträna valpar. Speciellt de utställningar som är utomhus. Valpen blir hanterad av främmande personer och får visa sina vassa tänder. Ofta är det långa väntetider så valpen får lära sig att vila i en rörig miljö. Den får både kissa och bajsa, äta och sova medan barn tjoar, hundar skäller, folk och hundar passerar. Jättenyttigt. Ymer hade en höjdardag. Han fick träffa både sin bror Yorick och sin syster Yin. Han träffade en vacker schäfertik som han lekte med. Han bekantade sig med en alldeles ljuvlig boxervalp också. Han uppförde sig fint i ringen och fick hederspris och blev bästa beauceronvalp. Det betydde att vi fick stanna kvar för att tävla om bästa brukshundvalp. Det blev drygt 4 timmars väntan och sedan var vi inne i ringen igen tillsammans med den bästa valpen av de andra brukraserna. Där kom vi 4:a och det var ju helt strålande. Vi kom med andra ord 4:a av sammanlagt 32 valpar. Kul. Jag fick blodad tand och anmälde till fler utställningar vi får väl se hur det går.
Ymer poserar stolt vid sina priser.
Vecka 14
Äntligen var det dax för valpkursens första dag. Oliver och jag hade en rörig dag med tackorna som flockade sig för tätt runt foderborden och vi slet in i det sista för att reda upp situationen så att ingen tacka skulle fastna och bli klämd eller ihjältrampad. Alldeles genomsvettig rafsade jag ihop koppel, godis och leksaker som Ymer skulle ha med sig på kursen och slängde mig i bilen 20 minuter för sent. Till råga på allt körde jag fel. När jag väl anlände 30 minuter för sent och fortfarande genomsvettig var de andra i full gång. Ymer och jag gick in till de andra och började öva på ligg och sitt och nej. Min fantastiske lille valp, helt oberörd av mattes stress var hur duktig och lydig som helst. Han brydde sig inte om de andra valparna utan tyckte det var roligare att göra det jag ville. Hans pigga, glada ögon mötte mina och vi gjorde alla övningar tillsammans.
Foto Sanna Wendel
När kursen var slut gick Sanna och hämtade sin Yackie (vars pappa för övrigt är samma som Ymers morfar). Yackie och Ymer fann varandra direkt och lekte fint. Det var lugn lek. De låg mest och brottades. Yackie som nästan bara har nya tänder och Ymer som för dagen har 8!!! huggtänder (nya på väg upp och gamla som inte ramlat ut än) visade gärna upp sina ”colgatesmile”.
Vecka 16
Jag skulle fylla på kraftfoder till lammen. För att det hela skall fungera måste Oliver hålla lammen borta från rullebören som är full med foder och staketen som ligger nere. Sköter han inte sitt jobb har jag 240 lamm runt och i rullebören och det är inte så bra. Detta jobb kan Oliver jättebra så min tanke var att bara låta Ymer se på och göra vad han kände för. Jag har ju fullt upp med att köra foder och säger inget till hundarna utan de får sköta sig själva. Jag berömmer naturligtvis om jag råkar se något bra genom kraftfoderdammet. Lammen kommer traskande i små flockar och Oliver travar dit och motar bort dem. Ymer hängde på direkt och var helt fantastisk. Jag var tvungen att gå till bilen och hämta min kamera.
Oliver och Ymer närmar sig lammen som får lite panik när hundarna går så nära varandra att de ser ut som en jättehund på 65kg. De lugnar sig direkt när de märker att hundarna inte jagar utan håller sin trav och sitt avstånd. Lugnt och fint sida vid sida föser Oliver och Ymer bort lammen över den lilla kullen. Det är ju ett gott betyg åt hundarna när de kan fösa så få som 5 djur utan att lammen blir stressade. Detta är ju lamm som inte är speciellt mycket vallade. Under de 30 minuterna som det tog att fylla foder föste de nog bort ett trettiotal flockar och Ymer blev säkrare och säkrare på vad jobbet egentligen gick ut på.
Lammen kunde komma från flera olika håll . Här har de precis motat bort lamm från hagens högra hörna när en grupp kommer vandrande från vänster. De två arbetskamraterna skyndar fram. Här tycker Oliver att Ymer kan få ta eget ansvar och gå först framme vid djuren. När Oliver ser att Ymer har situationen under kontroll vänder han och går. Ymer vallar vidare själv. När Ymer bedömmer att jobbet är klart och går efter Oliver stannar han en gång för att försäkra sig om att djuren verkligen fortsätter bort. Jag var oerhört stolt över mina hundar. Vilken fantastisk läromästare Oliver är och vilken begåvad elev Ymer är.
Vecka 17
Nu var det dax för utställning nr 2 och denna gång i Simrishamn. Det var kräftfest kvällen innan så det var en trött matte som efter 4 timmars sömn släpade sig ur sängen och in i duschen på morgonen. Väderleksrapporten hade sagt spridda skurar så regnstället (ej använt på år och dar) var nerpackat i ryggsäcken tillsammans med mat och vatten till Ymer, köttbullar och annat hundgodis, stamtavla och vaccinationsintyg, karta och nummerlapp. Nummerlappshållaren ligger numera permanent i bilen så man slipper köpa nya varje gång. Regnstället klädde jag på mig när vi kom fram till Simrishamn för där var himlen grå och regnet öste ner. Det blev en jättebra miljöträning för Ymer med alla paraplyer, regnkläder med stora hattar och huvor. Han brydde sig inte alls. Dommaren hade paraply som han lade ner när han kände på hunden men genast tog upp igen när vi skulle springa. När högtalarsystemet kom igång tyckte han det var lite obehagligt men det gick snart över för där var ju så många trevliga hundar att leka med. Vi blev BIR även denna gång och fick hederspris. Det betydde ju att vi skulle bli kvar till slutet och tävla om BIG-titeln. Klockan var 09.30 och BIG-tävlingen skulle preliminärt börja vid 14-tiden. Nu hade jag kommit på varför regnstället inte använts på länge DET FUNGERADE INTE. Jag var fullstängdigt plaskvåt in på bara skinnet. Ymer var också våt och han tittade längtansfullt på de andra hundarna som hade regntäcke och jag kände mig som en dålig matte. Framför oss låg 4,5 timmars väntan i hällande ösregn. Tiden gick trots allt ganska fort tack vara trevliga medtävlande. Ymer hitta lekkompisar och jag hittade medtävlande att prata med. Tyvärr var vår väntan förgäves för vi blev inte placerade i BIG utan kom på 6:e plats. Det tyckte jag var ganska synd eftersom det var väldigt fina priser och pokaler.
Kvällen avslutades på en fantastisk pizzeria vid Bästekille som heter Friden. Vi skulle fira en 40-årsdag. Mina snälla vänner hade plockat upp torra jeans och underbyxor till mig i Vomb (jag hade av någon anledning som jag inte för mitt liv kan förstå inte bett om torra kläder till min överkropp som var precis lika plaskvåt). Vi hade trots min lite huttrande överkropp en mycket trevlig kväll med himmelska pizzor och en fullständigt gudomlig jordgubbs-panacotta till dessert. Jag kom hem vid nio-tiden på kvällen, iskall på överkroppen och hyfsat varm på nederkroppen. Jag hade varit plaskvåt och kall i 12 timmar så det gällde att ”mota Olle i grind” som det heter. Det blev en stor whiskey (för att bli varm) en dubbel treo-grogg (för att hindra muskelinflammationer) och en cocacola för att kroppen skulle få lite energi att hämta sig.
Det verkar ha funkat för i skrivande stund (måndag eftermiddag) känns kroppen OK.
Vecka 18
Denna vecka har varit händelserik. Den började med vallning av ett bagglamm. När vi skulle fylla foder till lammen hade vi lite tur så det var bara ett bagglamm i närheten. Jag lät Ymer jobba och bad Oliver ligga hos mig. Ymer började med att närma sig lammet som genast försökte stånga honom. Ymer slank undan. Jag visste inte riktigt vad Ymer hade i tankarna men han var försiktig och målmedveten så jag lät honom hållas. Efter mycket mixtrande fick han till slut lammet att kapitulera och vandra bort med en mycket stolt Ymer i hälarna. Matte öste beröm.
Nästa utmaning var jakt och fiskemässan på Bosjökloster. Jag hade tänkt åka utan hund men Yorick berättade att han skulle dit och då ville inte vi vara sämre. Det skjuts mycket och det är massor med folk och hundar och till råga på allt uppstoppade vildsvin. Ymer tog det hela med ro. Jag tror inte att han hörde skotten överhuvudtaget och han vandrade på och zick-zackade glatt mellan hundar och människor i de trånga gångarna inne i utställningstälten. Vi träffade Yang och Yinga med vår uppfödare Anna-Kari och det var ett glatt möte och valparna lekte.
Vi närmade oss det uppstoppade vildsvinet och var lite nyfikna på valparnas reaktioner. Ymer gick fram och nosade grisen i gumpen, avancerade till huvudet och slickade det på betarna, ryckte på axlarna och gick vidare. Yang blev lite tax-lik men gick fram och nosade medan Yinga tyckte att grisen var synnerligen obehaglig och sade att sådana bestar skulle hon helt klart akta sig för om hon mötte någon i skogen. Klokt tänkt.
Söndagen var det utställning i Skurup och vi var 6 beauceroner anmälda. Silogårdens De Vild, Grand Lutins Yacki, Yaxo och Zenta och Satchmo´s Xera och Ymer.
De Vild blev Bir valp med Hederspris och Xera blev Bir. Zenta fick Cert och Ymer fick Hederspris, Yaxo och Yacki fick förstapris. Vi hade en trevlig dag i solens sken och eftersom vi inte blev Bir denna gång kunde vi åka hem tidigt. I skrivande stund vet jag inte hur det gick för Xera och De Vild i finalerna.
Vecka 19
Ymer började veckan med att jaga lamm!!!!!!! Han och Oliver skulle som vanligt hålla undan lammen när jag körde foder. Jag hann inte ens börja förrän Ymer rusade ut i hagen och rätt in i lammflocken där han jagade av hjärtans lust. Han hade jättekul tills matte hann fram och sade honom ett och annat sanningens ord. Han blev förpassad ut ur hagen och fick snällt titta på medan Oliver gjorde jobbet själv.
Dagen efter stannade jag vid våra fina grundvattendammar för att låta hundarna bada. Där gick jag i godan ro med Oliver, Elliott, Cisca och Ymer springande runt benen, de badade och drack och jagade varandra och hade hur kul som helst. Nästa sekund ligger jag på marken. Ymer har sprungit rätt in i mitt högra knä bakifrån. Knät vek sig naturligtvis och jag föll handlöst med högerbenet vikt under mig. (Utslaget på Richter-skalan var minst 6,8 när mattes 80kg:s kropp dunsade i marken). Höger knä och vrist vreds och jag klämde Ymer mellan ben och gump. Han skrek och jag stönade. Ymer kom loss och verkade OK och jag började försiktigt röra fot, vrist, knä och kunde konstatera att allt fungerade även om det gjorde ganska ont både i vristen och knät. Jag kom ovigt på fötter och haltade till bilen. Ymer skuttade obekymrat vid min sida, vilken tur att han inte klämdes illa för det blir ju ganska stora krafter när man faller. Med blåmärklen på vristen och knät och baksidan av låret där hälen på min sko trycktes in har jag haltat fram. Tur i oturen i alla fall att varken Ymer eller jag fick några allvarliga skador.
Lördagen spenderade Ymer och jag på Burlövs Brukshundklubb. Vi blev BIR-valp och fick Hederspris. När det blev dags för finalerna blev det inga BIG (bäst i gruppen) utan det blev BIS-valp direkt. Det var drygt 40 raser på utställningen och det var roligt att springa i ringen med alla olika hundar. Vi blev utplockade bland de 8 bästa och blev till sist placerade på delad 6:e plats och det kändes kul. Tyvärr inga pokaler men nyttig miljöträning.
Vecka 20
Jag spenderar en hel del tid vid datorn. Dels gäller det att se till att alla uppgifter om djuren förs in i Elitlamm. Elitlamm är ett fantastiskt dataprogram som hjälper oss fårägare med val av avelsdjur, slaktplanering, besättningsstatistik och mycket annat. Dels lägger jag ganska mycket tid på min hemsida som ni kanske märker. När jag sitter vid datorn tycker jag det är ganska skönt om hundarna kan vara ute i trädgården. När man släpper ut en aktiv valp i trädgården får man räkna med vissa ”missöden”. Allt som glöms kvar på trädgårdbordet typ handskar, verktyg och annat hittar man någonstans på gräsmattan i ett mer eller mindre uppgnagt skick. Sopkvastens träskaft får man numera flisor av eftersom Ymer glatt har tuggat på hela skaftet. Kopplingarna på vattenslangen som jag fyller vattentanken till tackorna med har bytts ut ett flertal gånger för av någon underlig anledning består de av tio orange bitar på gräsmattan stället för en hel koppling på slangen. Ibland hittar jag hela den 25 meter långa vattenslangen på gräsmattan. Ännu så länge är den dock hel jag bara väntar på att den skall bli helt perforerad av Ymers tänder.
Den lilla korta gula slangen vi har att fylla vattenkannor med hittar vi oftast under Elliotts ”kli-buske” (se mer om den på studiebesöksidan). Marken under Elliotts klibuske består numera av stora hålor där Ymer försökt begrava diverse skatter. Lavendelrabatten ser ut som om en hel flock vildsvin bökat där en hel natt. Grenarna på äppelträdet som når marken av äpplenas tyngd slits av en efter en. Äpplena äts upp sedan de kastats upp i luften och fångats otaliga gånger. Grenarna ligger slängda både här och där. Kontorsmattan som jag tvättade med högtryckstvätten och hängde på tork över trädgårdssoffans rygg hittade jag på gräsmattan. Den hade släpats runt i rabatten och blivit alldeles jordig. Han hade även lyckats pricka en hundbajs att släpa den i så det var bara att tvätta om den och hänga den på tork utom räckhåll för den lille huliganen.
När jag sedan släpper in honom lägger han sig bakom min kontorsstol på rygg med baktassarna intrasslade i bokhyllen och sover den oskyldiges goda sömn. En och annan ”rosendoft” sprider sig i rummet beroende på äppeldieten tror jag. Jag tittar ner på honom och förlåter honom alla hyss.
Det får bli lite skryt denna veckan också. Vi var på Sofiero och fick ett BIR-valp och Hederspris. Det var kul för Sofiero är en stor utställning med massor av hundar och människor och allt är trångt. Det är mycket för en ung hund att zig-zacka mellan hundar, burvagnar, barnvagnar och massor av människor. Han klarade dagen galant och den österrikiske domaren tyckte att han var lovande. Detta är nog hans finaste merit hittills.